Folksångarnas klubb

Folksångarnas klubb

Måndag 26/3, 19

"Ennis, Irland 1997

Förväntansfulla kliver vi upp för trappan till det stearinljusupplysta loftet. Under oss den bullrande puben, här uppe i mörkret vid små runda bord sitter publiken tätt.

För att komma hit har vi stressat genom gatorna, irrat fram och tillbaka, vänt upp och ned på karta och kompass för att hitta, och bakom oss har vi motvilligt lämnat en vildsint session med irländska och svenska musiker.

Men här är det stilla och fyllt av förväntan. "Singers club" har månadsmöte. Småpratande sätter vi oss ner vid ett bord, dricker en öl. Kvällens värd hälsar välkommen och plötsligt sitter vi där - lyssnande. Utan någon direkt början kommer sångerna; kvällens speciella gäster sjunger långa berättande visor om kvalfull död, sjömän i nöd, tjugo verser hjärtslitande kärlek och öden värre än döden.

Efter vad som känns som ett ögonblick är det plötsligt paus.
Publiken reser sig upp, köper korv och öl, skrattar och pratar. Plötsligt tystnar alla igen och örat ställs in på de finaste frekvenserna - att lyssna till en enda rösts nyanser. En ansats kan bli som en sugande berg- och dalbana, en paus som en oändlighet.

Ända sedan denna gång har jag velat skapa detta rum här hos oss i Sverige, där man tillsammans kan få höra en ensam röst berätta, utan kommentarer och ackompanjemang av andra röster eller instrument. Att få sitta där med vässade öron där varje skiftning i rösten blir stor och omvälvande som ett jordskred.

Jag tror att det är flera än jag som har upptäckt att det är häftigare att lägga örat mot marken och höra myrornas samtal i en djup skog än att försöka höra ett flygplan landa bredvid en brusande motorväg.

Susanne Rosenberg, Stockholm 17 februari 2001"

Välkomna att lägga örat mot marken
Värd: Susanne Rosenberg
Gäster: Agneta Stolpe m fl

Entré: 50:-